.

nu är det slutbloggat här. Jag har varken tid eller lust att skriva eller dela med mig av mitt liv. Den enda relationen jag har till bloggar nu är att jag läser dem.

Så den här helgen ägnar jag min tid åt att samla krafter inför den kommande vecka. Vilket innebär myskväll framför tv med grabbarna (och chips, fotboll och dricka).

Toodels!

Dagen har varit lugn, ha passat på att njuta av det härliga vädret, spelat wii (slagit massor med rekord), tränat som en dåre på Nautilus och även varit ute på en joggingtur. Så jag är väldigt mör i benen nu när jag sitter och slökollar på någon grekisk skit fotboll och äter gröt med bär, tänkte äta morgondagens frukost idag :) Senast jag åt gröt, havregrynsgröt, så spydde jag som en gris på natten och det fortsatte långt in på förmiddagen dagen därpå. Jag tror inte jag har spytt så mycket i mitt liv som då (detta hände när jag var ca 14-15 år). Skulle uppskatta om jag slapp det denna gång!

Tror faktisk att jag ska gå och lägga mig snart, om jag inte orkar sitta uppe till Criminal Minds börjar nån gång vid elva.

Hur eller hur, sov gott och hoppas på en spyfri natt för oss alla. Toodels.

Nä nu börjar den underbara serien :)

Idag ska jag till Kicks och kolla lite på smink. Har tänkt att byta till i.d och ska nu undersöka lite och försöka hitta rätt nyans, för fy att råka köpa fel nyans när en liten burk kostar multum! Senare blir det fika på innegården, bakade bullar igår =)

Ganska fattigt inlägg men men...

Jag gillar ju tekniska prylar, gärna nya sådana. Nu känns det som om det är dags att byta ut min mp3 mot en ipod Touch med minst 16 gb. Plus att jag inbillar mig själv att min kära Nokia N95 börjar bli lite sliten. Så mobilen ska inte bytas ut direkt utan det ska jag faktiskt behålla men det känns skönt att ha hittat en ersättare till den dagen då min supermobil inte orkar med längre (eller den dagen jag tröttnar, vilket som händer först). Ipoden behöver jag egentligen inte för min mp3 fungerar nästan prima, men en ipod är en ipod. Plus att den är jävligt snygg. Så dessa två goingar blir mina den dag jag upplever att jag har en massa pengar till övers som jag inte vet vad jag ska göra av på. Rättare sagt 8225 kronor enligt prisjakt.se (5810 + 2415). Haha, får börja leta i byxfickorna nu efter mynt!

Jag kommer ihåg när jag var 16 år och kär. Då var jag verkligen kär, den kärlek man känner till någon nu känns inte alls så eldig, stark och dumdristig som den jag kände då. När jag var 16 år och kär så trodde jag att det skulle hålla för alltid, det skulle vara vi och inget skulle stoppa oss även om det var han och jag mot hela världen. Nu i efterhand är det något jag mest upplever som pinsamt, inte ens gulligt på något sätt. Även om jag var 16 år så insåg jag var rätt och fel var, som när min dåvarande kille var "otrogen" så visste jag att 1000 bättre killar fanns som skulle behandla mig bättre. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men antagligen finns det kära 16-åringar som som inser att man fortfarande bara är barnet och att vissa orättvisor i livet inte går att göra någonting åt och så finns de de 16-åringar som bestämmer sig att göra något åt saken men väljer att göra så fel sak.

Jag är både ledsen och skakad fast jag inte kände Therese och jag tänker på dem som hon fick lämna. Dem som är kvar här med ett stort hål i sina hjärtan av saknad och sorg. Det sorgligaste är nog all dumdristighet som ligger bakom anledningen att Therese inte blev äldre än 15 år. Under 15 år har man ju precis hunnit starta sitt liv...

Men lika så det unga kärleksparet, ja vad ska man säga om dem? En svartsjuk tjej som "övertalar" sin pojkvän att mörda den tjej han tidigare haft en fling med. En fling kan nog mer översättas till en oskyldig kyss. De tu som var så kära i varandra, han som skulle göra allt för henne till och med döda, ser nu inte åt varandra. Tidningar har skrivit om att det unga kärleksparet har levt som i en bubbla, sin egna lilla värld. Och nu har väl bubblan spräckts. Han har nog insett att han kommer aldrig vara tillsammans med sin tjej trots att han gjorde allt hon bad om. Jag har inte rätt att döma, men jag hoppas de alltid kommer ha Therese i sina tankar -  i sina dåliga samveten.

Tänk då att vara tonårsförälder och få reda på att ens barn har mördat en annans barn. Ens egna barn är en mördare. Håller man barnet fortfarande kärt? Kommer andra döma dig för att ditt barn är en mördare? Hur blir det ute på stan, går man med runt med en skamsen min? Äter händelsen upp en inifrån? A fy fan säger jag bara. Jag tycker synd om föräldrarna, de sitter i svår sits. Av naturen måste de älska sina barn men å andra sidan avsky det dem gjort. Hur hanterar man det?

Avslutningsvis nu på mina morgonfunderingar så tänker jag vara ärlig och säga precis som jag tycker (vilket jag tror en hel del delar dessa åsikter).

Therese skulle aldrig ha dött, hon borde levt nu och haft världens bästa sommar i sällskap av sin familj och alla sina vänner. T&T borde sitta inlåsta länge, väldigt länge och få hjälp. De har ju trots allt förstört sina liv och antagligen påverkat deras familjers liv negativt. Och sist, jag tycker synd om allas föräldrar och vänner. Detta hade inte behövt hända.

Jag tror jag älskar den här låten. Första gångerna jag hörde den fastnade den inte men nu är jag fast! Sitter och kör om och om igen nu samtidigt som magen arbetar för fullt för att smälta all sushi jag nyss tryckt i mig. Jag passade på och städa lite och göra sushi undertiden karlsloken var på jobbet. Lite wifie-varning men hey vem vill inte komma hem till mat och städat hem?

Nä nu ska jag sluta ögonen och bara suga in denna ljuva musik i mina öron.

Halloj, hittade dessa två klänningarna på min senaste shoppingrunda. Har dock tänkt att använda de som tunikor istället då de är ganska korta, om inte som klänningar med svarta strumpbyxor till. Något som är säkert är att för att ta bort den ulli-gulli-snutti-plutti-känslan som volangerna skapar så ska de bäras med klackar till, helst high heels. Så nu har jag äntligen fått ur mig det och kan sluta låta som någon jädra modebloggare.

Sitter hemma i soffan, som alltid, och kikar runt lite på nätet. Det finns inte mkt att göra, hunden sover, mannen jobbar och jag är rastlös. Som. Vanligt. Alltså. 

Bjöd Panni på lunch förut, tänkte vara lite romantisk (då någon av oss är det och den andra inte) och det var uppskattat. Kanske till och med ska ta och städa upp lite innan han kommer hem? Eller fixa lite sushi till fotbollen ikväll? Jag tror ju att romantik och snälla saker föder romantik. Ska fundera på det undertiden jag tar en tupplur med Eddison.

Har lite svårt att uppdatera mig om vad som händer och sker i världen, både den verkliga och den på internet. Anledningen är att mitt internet strular och har en tendens att totalvägra vissa sidor, vilket känns en aning surt. Dock har grannarna som använder Tele2 samma problem, vilket borde betyda att det inte är något skit med MACie utan just internet.

Panni ska kolla på skräckfilm nu så jag kryper nog till kojs, vill helst undvika att se något i skräckväg. Plus att jag har some thinking to do.

Ciao.

Jag har inte riktigt än insett att bloggning inte är min grej, jag har bara haft annat för mig på senaste tiden. Jag och Panni var ju en sväng i Grekland och undertiden blev våran lilla hund sjuk. Han fick ligga på djursjukhuset i några dygn och delvis såg det kritiskt ut. Hans diagnos blev kraftig inflammation/hjärnhinneinflammation och han äter massor av antibiotika och penicillin nu. Så detta har jag oroat mig för, hade annars gärna berättat om Greklandsresan och andra saker som hänt men nästan all energi har gått åt till att oroa sig, vara ledsen och känna sig hjälplös. Men sen ungefär två veckor tillbaka är han hemma hos oss igen, dock fick vi åka in med han igen i torsdags. Men nu är han hemma hos oss, väldigt slö men på bättringsvägen.

Nu ska vi ut och gå en promenad med lilleman i det gråa vädret som hittat till Kalmar, en promenad behövs efter denna middag och efterrätt. Hare gutt :)

Ska pallra mig mot sängen nu och hoppas att jag får sova inatt. Natten till idag blev det inte någon vidare sömn då grannen över pippade högljutt hela natten. Typ. Jäkligt äckligt att höra. Men jag är trött på det hela och sätter han igång med sin gnissliga säng och frustande i natt så ska jag gå upp och ringa på och be kan dämpa sig lite, kan man göra så? Helst vill jag inte det men va fan, när han bonkar på tjejen som stönar som en kurrande duva så blir det bara liiiite för mycket.

Men men, sov gott.